2017, what should I say?

Detta året har verkligen varit upp och ner, detta är en kortfattad text av mitt 2017. Enjoy!

Det började helt lungt, red Reine varje dag och Jandi och Olympia varannan. Vi stod och trampade lite på samma ställe men inget särskilt med det. Skolan rullade på och så där. Vintern var ganska lugn men i mitten på mars så blev Olympia halt efter att vi hade hoppat och därmed blev det sista gången vi hoppade, någonsin. Här någonstans började Reine att utvecklas mer och mer, han blev ytterst känslig för både hand och skänkel och vi red ut själva. I April så var jag och Kakina hos Elfstands och hoppade en paj. Kort därefter var jag och Jandi på en trailclinic. Jag började också hoppa Reine lite smått medan Olympia inte bättrade sig. Under hela perioden Olympia var dålig så mådde jag inte heller helt 100 pga Olympia då men i slutet av maj blev jag rätt så glad eftersom vi hämtade hem Leo, min nya stjärna. Det var såklart väldigt roligt med ett nytt projekt. Reine var nu så gott som inriden och kunde grunderna. I mitten av Juni slutade skolan och ett långt sommarlov tog sin början, ett lov fyllt av hästar, sol och lite bad, vänner och annat roligt. Midsommar var fett bra med min vän Linnea. Jag och några kompisar var på Liseberg i slutet av juni vilket var väldigt kul. Olympia fick börja promeneras samt stretchas och masseras den 4 juli, samma dag som jag deltog i stommenhoppet med Reine. Sen hade jag ytterligare fler mysiga och roliga kvällar med bra människor. Leo gick från klarhet till klarhet efter en tids grundarbete. Jag var på både high chaparral och Hjo ko och fick inspiration från duktiga ryttare. Jag var på skara sommarland och så har jag varit på semester i Torslanda. Och i mitten av augusti satt jag på Olympia första gången efter hältan. Reine var helt otroligt fin under denna perioden som grädden på moset. Skolan började och med det också verkligheten. Men innan skolan började avslutade jag en underbar sommar med en helg på västkusten med min kompis Klara i deras stuga. Hösten rullade på och det var väl inget särskiljt som hände, var på  vandring med klassen och satte igång både Jandi och Olympia ordentligt. Reine var halt en vecka och vi hade en studiedag. Vi var på kryssning i början av oktober och Leo började verkligen utvecklas. Nu i december har jag också börjat jobba Reine från marken vilket han fixar galant. Just nu är allt bra och jag ska söka till gymnasiet om bara drygt ett par veckor.

2017 var ett jäkligt bra år trots allt. Jag är spänd på att se vad framtiden har att erbjuda.

Here we go, 2018!! Gott nytt år!

IMG_1722

Inspirerad eller avundsjuk?

Jag tror att vi alla någon gång har sett någon som tränar/rider trackless och är superduktig och blivit avundsjuka, jag har det erkänner jag. När man själv är i en svacka och ingenting funkar gör knappast en harmonisk video av en häst och människa som tränar utan utrustning livet mycket bättre, eller? Det har jag känt men jag känner inte på samma sätt nu, för det spelar ingen roll hur det går med mina hästar just då för när jag ser andra duktiga hästfolk och deras hästar blir jag BARA inspirerad och taggad på allt.

Varför ska man bli svartsjuk? För att man aldrig kommer nå dit själv? Det trodde jag också, jag sa att det alltid skulle vara omöjligt att rida ut min ponny i halsring men här är vi nu när jag känner att jag har mer kontroll utan att hon har träns. Personen som kan träna sin häst utan utrustning har antagligen kämpat väldigt hårt för det de åstadkommit, precis som de duktiga hoppryttarna och fotbollsspelarna. Det vet jag eftersom det jag åstadkommit har tagit mycket energi och kraft, inte själva tricken jag gör med hästarna, utan allt grundarbete. Det är alltid grunden som tar tid, allt det enkla som så enkelt glöms bort medan det i själva verket är det absolut viktigaste som finns.

Det finns redan så mycket avundsjuka i världen, varför inte bara lyfta på hatten och bli inspirerade av duktigt hästfolk istället. Jag tror inte det läggs ut videos med freeriding och -training för att provocera fram avundsjuka, jag tror (och hoppas) att det är för att inspirera och visa att det finns en annan väg att gå. en väg som leder till harmoni, samspel och frihet där det inte ska finnas inlärd hjälplöshet, olyckliga hästar och okunniga människor. Jag vet inte hur mycket jag kommer att behöva ge och hur lång vägen är, men det är den vägen jag vill gå.

Videos som dessa är de som ger mig inspiration när ingenting fungerar.

YouTube Preview Image YouTube Preview Image YouTube Preview Image

shopping

Igår var jag ju i Göteborg och shoppade vilket var väldigt kul även om man blir rätt trött på alla folk, lantis som man är haha. Köpte tre st tröjor, en parfym, present till en vän som snart fyller år, ett par jeans och en försenad julklapp till min bror. Jag var hemma runt halv åtta igen och då åt vi och kollade vi på tv ett tag tills klockan blev ganska mycket, håller på att vända på dygnet tills nyår sen ska jag börja vända tillbaka igen. Smart drag av mig ändå va?

DA194C14-78F5-41CB-A530-E53AF108104F

Jeans – Gina

Parfym – Hugo Boss (Åhléns)

Broderad tröja – HM

Camouflage T-shirt – Carlings

Svart tjocktröja – Carlings

Det var fett värt att åka ändå för typ alla affärer hade massa mellandagsrea vilket var sjukt najs. På Carlings fick jag två tröjor för halva priset, btw så var det en ny favorit affär grymt snygga kläder.

F8CB0D96-AE93-4BE7-8569-101C6F849B2CE62E5819-ABDD-402F-83CA-65402BE5C8B4

Idag hände väl inget speciellt, det vanliga. Sovmorgon, frukost, stallet, middag och lite annat.

Helt slut

Ja, julafton erbjöd massor med mat, tv tittande, en mystur på Reine, paketöppning, finkläder och familj. Min kära storebror och hans fru + deras två (snart 3 :) barn kom ner dan innan julafton och åkte hem idag. Jag hade en vanlig jul kan man väl kalla det, vi åker inte iväg någonstans utan firar hemma. Och jag har ätit såååå mycket mat och godis vilket gör att jag mår skit nu, hehe. Känner mig helt slö i kroppen och får alltid en stark ångerkänsla när jag ätit mycket godis även idag, dagen efter.

B394AC30-82AF-426A-933A-237E49606ABC

Men men, det får man ta. Julafton är bara en gång om året. Trevligt var det iallafall med god mat och mycket skratt.

Idag gick jag en sväng med Lillen som förövrigt har blivit jättebra på att vara själv nu, förut gnäggade han massor men nu för tiden gnäggar han ingenting och är helt lugn själv. Roligt att se att han utvecklas. Reine skrittades ut och Olympia och jag red en tur senare på kvällen samt så fick hon masseras och stretchas, viktigt för att få hållbara hästar och speciellt Olympia. Hästarna som rids med jämna mellanrum brukar jag stretcha och massera ibland, det är ofta beroende av hur tight schemat är men försöker ändå göra det relativt ofta på Olympia, Reine och ibland Jandi.

C7D128EC-0FFE-44A2-801D-D1E7E8E44995

När jag kom in så körde jag ett riktigt bra träningspass, 10 min mage, 10 min armar, 10 min ben och 10 min rumpa och det var så jävla gött. 50 min blev den inkl vila och sen var jag välförtjänt en dusch och nu sitter jag här och knappar på datorn. Imorgon åker jag till en utav mammas kompisar och ska sova hos henne eftersom vi på onsdag ska till Göteborg och shoppa på mellandagsrean, ska köpa kläder till nyår och lite sådant. Resten av veckan blir väl lugn utöver nyår. Snart 2018 och då fyller jag 16, vilket innebär att jag får börja köra bil. Hur ska det gå?

Nu ska jag iallafall slänga ihop ett inlägg och summera 2017, hörs!

46BFCBD2-E2F5-4ABB-AAF9-D957E43EFC79

För ett år sen togs denna bilden av en överlycklig Alicia, helt sinnes vad han – okej jag menar vi – har utvecklats. Älsklingshäst!

Hästarna på de evigt gröna ängarna

Tebazz och Borja, namnen känns så långt borta men ändå så nära, så fake men ändå så verkligt, så längesen men ändå igår.

Vi börjar med Tebazz. Han var en gammal ridskolehäst av rasen arabiskt fullblod, han kom till oss nästan direkt efter att vi flyttade till gården (2008) eftersom Windy var i behov av en kompis. Vi blev frågade om vi kunde ta Tebazz och mamma sa ja för att hon tyckte det kunde bli en bra första häst till mig. Det blev det också, han lärde mig allt från att skritta på ridbanan till att galoppera ute i skogen. Han fick ta det lugnt hos oss och bli min läromästare vilket han trivdes bra med. Sen sköts han åt sidan när jag fick Olympia och andra hästar kom in i mitt liv, men gamle gubben var lika nöjd som han varit från dagen han kom, ändå. Den här dagen kommer jag ihåg såväl, det var söndagen den första november och sista dagen på höstlovet år 2015. Jag och min vän Nora hade precis varit ute och ridit och hon hade ridit Tebazz och jag Olympia. Vi kommer tillbaka till stallet och släpper in hästarna i boxarna och märker att Tebazz är andfådd och lägger sig ner direkt. Vi försöker ge honom vatten men han vill inte ha, jag ringer mamma och säger ”kan du komma ut, Tebazz mår inte bra”, hon kommer ut och konstaterar att något inte är i sin ordning ( vi misstänker att han fick tarmvred eller liknande) och från det så tog det max en halvtimme innan vi hörde skottet. Jag hade hittills lyckats hålla mig samlad  och lugn men då jag bröt ihop helt och hållet. Det kändes så overkligt och jag kunde inte förstå, allt hade hänt så fort. Det känns fortfarande overkligt att han ens har funnits och att han inte finns mer och det kommer det nog alltid göra.

Han var en gentleman utan dess like och hade ett hjärta av äkta guld.

1935589_1023052555919_3459803_n

Sen har vi Borja (uttalas Borscha) som var en vit sagohäst importerad från Spanien. Han kom till oss vintern 2012 för att stå på rehab här. Han hade tidigare haft väldigt mycket problem med fång och hade spenderat den mesta av tiden i Sverige i en 3×3 grushage. Så vi sa att om han klarar att stå på fri tillgång och 10 hektar mark så får han leva och om inte så tar vi bort honom eftersom han ändå var 16. Men han klarade det och blev bästis med Tebazz på kuppen. Vi började rida honom i skogen och sedan blev det Nora som nästan fick honom som sin egen, men jag red ju honom mycket också. Han hade många anledningar att vara ärrad för livet men istället så var han världens snällaste, gosigaste och gladaste häst. Helt underbar. Han fick tillbaka sin fång några gånger men det var aldrig tillräckligt alvarligt och han tillfrisknade ganska snabbt igen. Som jag tidigare nämnde var Borja och Tebazz bästa vänner och efter att Tebazz gick bort så blev aldrig Borja sig själv igen. Jag tror att han blev deprimerad och dessutom fick han tillbaka sin fång fast nu mycket värre. Kvällen den 9 mars när jag mockade i stallet stod han där och höll mig sällskap, som han alltid hade gjort de senaste månaderna då han stod inne mestadels. Den kvällen tog jag ett riktigt farväl av honom medan tårarna bara rann hejdlöst ner för mina kinder, för jag visste vad som skulle hända och jag visste hur mycket jag skulle sakna hans mysiga mule och snälla ögon. Dagen därpå, 10 mars 2016, tog han sina sista andetag och den biten som saknas av mig sen han försvann kommer aldrig att kunna fyllas upp. Ingen kommer kunna ta hans plats.

331757_2317279990796_128975464_oInstaSize_0310172245 (2)

Det går inte att helt förklara det man känner efter att en häst som stod en så nära inte finns mer, det är en blandning av oändlig sorg, tacksamhet, tomhet, förvirring och hjälplöshet. En främmande och ovan känsla som aldrig försvinner bara tonas ut med tiden. Det enda man kan göra är att bita ihop och vänta.

10155341_10200984076963481_6222734617327150293_n

Snowy

Lovar att det säkert är 2-3 dm snö här och det är sååååå härligt. Dock tror jag inte att den ligget kvar tills jul vilket är lite synd cause i’m dreaming of a white christmas, haha. Kom precis in från en uteritt med Olympia och innan det så red jag ut med Reine och Leo som handhäst.

DC4A4893-A26A-486C-BED4-085D59AA03D3EA1FA5E3-05C2-4F39-8754-1CFC1EB979A098CFA678-91E8-40B7-9113-A61B968DFEFE

Hur mysigt?

Anyway, på tisdag har jag biologiprov som jag måste plugga lite mer till men annars har jag läget under kontroll. Onsdag = volleybollturnering med skolan, så är det varje år och jag måste säga att det är en ganska rolig tradition vår skola har. Torsdag slutar vi skolan, vi ska i princip bara köra en femkamp, äta massa gott godis och få våra betyg. Vi åker hem runt halv 11 och då ska jag och några kompisar hem till en utav dem och spela julklappsspelet. Sen är det tre dagar till julafton som tråkigt nog är på en söndag iår och då antar jag att det blir full rulle.

76DA086E-962B-4577-93B5-BC9DA6D7CCD3

På måndag kommer ett inlägg om två hästar som nu bor på det evigt gröna ängarna <3

Älskade helg & suttit på leo

Hejsan svejsan, inte så länge sen jag skrev senast, right? Har haft en superbra helg, i fredags var jag i stallet till sent på kvällen (mina mått mätta) så jag var inne runt halv elva och sen stupade jag i sängen dödstrött. Gick upp tidigt på lördagen och gav hästarna frulle inne och fixade hästarna o det på morgonen för jag skulle till Borås senare på eftermiddagen för att köpa julklappar och gå på bio, någon film om Thor, förutom att jag inte fattade så mycket då jag inte sett tidigare filmer så var den bra. Det var mycket action men den var humoristisk på samma gång, me like. Var hemma vid halv elva och åt lite smörgås och läste några kapitel i min bok sen somnade jag runt halv ett och vaknade vid 9 morgonen därpå. Och tro mig, att ta sovmorgon var det skönaste jag har gjort på länge.

64F6B96D-9074-4673-826A-8825D79C5456C6B621B7-EE10-40C8-A65D-A1FD5209455A

Vi åt frukost i lugn och ro samt så slog jag in julklapparna och sen så gick vi en sväng med tre hästar, and guess what jag satt en liten stund på Lillen. Har ju hängt på honom innan och han har då inte bryt sig så då ansåg jag och mamma att jag kanske kunde sitta lite på honom i skogen och det gick jättebra, duktiga killen! Det behöver inte vara så dramatiskt, jag satt upp helt oplanerat, utan hjälm, barbacka mitt i skogen, det sticker folks ögon vet jag.

46C44A39-A0B2-4CBC-9E82-1C7F9793222F

Sen hjälpte mamma mig att fota med Reine och Lympan, lite fina julbilder i snön som kom inatt men bilderna sparar jag på tills jul 😉 Sen red vi ut en sväng. Jag och Reine har tränat tramp lite ibland under de senaste veckorna och idag så gjorde han det faktiskt riktigt bra, jag vet inte vad det är med honom men på något sätt lyckas han alltid med allt. Jag hade ju egentligen inga planer på att träna in tramp/piaffe eller så, det var bar något jag testade för att göra något med energin han hade på vägen hem från uteritter.

Chilli’n

Igår kväll i typ en halvtimme hade jag det såhääär mysigt :)

IMG_4515

Kolla kolla wow jag hinner skriva ett inlägg på en veckokväll, plötsligt händer det. Jag slutade en timme tidigare på mån och tis och idag så var jag snabb ut i stallet så jag kom in halv åtta eller nått sånt. Paddocken funkade idag, inte 100 men det fick duga, har sett att regnet bara ska ösa ner i veckan blää. Började med att ta in hästarna o så fick de käka sen fixade jag höpåsar och mineraler samt mockade ute. Olympia var först ut idag och hon skötte sig som den stjärna hon är, tränade in att hon ska vända sig mot mig på kommando när jag står bakom henne och det fattade hon på nolltid. Sen fick hon massage och det uppskattade hon. Reine var fin i början av passet, jag hade två bommar och övade på att korta och länga galoppen och som alltid när det finns bommar med så blir han bara piggare och piggare för varje minut men jag är ändå tacksam att hon lyssnade så pass bra som han gjorde. Duktigt för att vara en häst som taggar till på bommar haha. Leo och jag lekte lite och jag jobbade med att han skulle höja sin energi då han är en ganska ambitiös men lat häst, han skötte sig fint. Nu sitter jag bara och chillar i läshörnan och ska snart lägga mig.

IMG_4510IMG_4507

By the way så var länsstyrelsen här idag för att kolla vårt stall och hästarna, vi fick bara en anmärkningen och det var en täckeshängare som sitter på Jandis box, de hävdade att hästen kunde bita i den eller nåt och fastna och skada sig. O jag tänkte bara att, för det första blir inte våra hästar så uttråkade att det börjar hitta på saker när de står i sin box och för det andra har jag aldrig i hela mitt liv sett någon häst ens röra den (mer än kliat sig) så ja haha.

IMG_4513

I söndags var jag och min kompis uppe och hälsade på grannens tre ardennerhästar som vi har bestämt oss för att börja träna med lite igen. De är gaaanska jobbiga och brötiga men snälla så vi får se hur mycket det blir. Är man stor måste man vara snäll.

IMG_4523IMG_4516