Stalltour

Tänkte i detta inlägget visa hur stallet ser ut. Enjoy!

C1945382-9E71-4ADD-902D-2D2FEB3A1B17

Så här ser det ut precis när man kommer in, Windys box.

1C46F85E-60CC-4B74-BDA5-4971F6F32BD3

Till vänster om hennes box är sadelkammaren och på andra sidan stallgången är Leos box.

9C406E17-F76B-47CE-9513-970B883F8AC5

Bakom Leos box är foderboxen som jag ska visa i ett annat inlägg. Längst bort är hörummet där vi förvarar hö och höpåsar och genom det kommer man till paddocken och gödselstacken på baksidan.

0D25A927-DEC0-49EE-B83D-0ED6392EF600364B68C3-362A-40A8-9C29-AFE94637EFE7

Till höger finns alla andra boxar, Windys är ju den första till vänster sen är det Olympias och längst bort, Kakinas. Till höger är det Jandis närmast och Reines längst bort. Sen är det en dörr direkt till hagen.

F711A6A8-085E-4E37-831D-C040AA629E2B

Mellan Jandis box till vänster och Leos box till höger är utgången till gårdsplanen.

Hästarna på de evigt gröna ängarna

Tebazz och Borja, namnen känns så långt borta men ändå så nära, så fake men ändå så verkligt, så längesen men ändå igår.

Vi börjar med Tebazz. Han var en gammal ridskolehäst av rasen arabiskt fullblod, han kom till oss nästan direkt efter att vi flyttade till gården (2008) eftersom Windy var i behov av en kompis. Vi blev frågade om vi kunde ta Tebazz och mamma sa ja för att hon tyckte det kunde bli en bra första häst till mig. Det blev det också, han lärde mig allt från att skritta på ridbanan till att galoppera ute i skogen. Han fick ta det lugnt hos oss och bli min läromästare vilket han trivdes bra med. Sen sköts han åt sidan när jag fick Olympia och andra hästar kom in i mitt liv, men gamle gubben var lika nöjd som han varit från dagen han kom, ändå. Den här dagen kommer jag ihåg såväl, det var söndagen den första november och sista dagen på höstlovet år 2015. Jag och min vän Nora hade precis varit ute och ridit och hon hade ridit Tebazz och jag Olympia. Vi kommer tillbaka till stallet och släpper in hästarna i boxarna och märker att Tebazz är andfådd och lägger sig ner direkt. Vi försöker ge honom vatten men han vill inte ha, jag ringer mamma och säger ”kan du komma ut, Tebazz mår inte bra”, hon kommer ut och konstaterar att något inte är i sin ordning ( vi misstänker att han fick tarmvred eller liknande) och från det så tog det max en halvtimme innan vi hörde skottet. Jag hade hittills lyckats hålla mig samlad  och lugn men då jag bröt ihop helt och hållet. Det kändes så overkligt och jag kunde inte förstå, allt hade hänt så fort. Det känns fortfarande overkligt att han ens har funnits och att han inte finns mer och det kommer det nog alltid göra.

Han var en gentleman utan dess like och hade ett hjärta av äkta guld.

1935589_1023052555919_3459803_n

Sen har vi Borja (uttalas Borscha) som var en vit sagohäst importerad från Spanien. Han kom till oss vintern 2012 för att stå på rehab här. Han hade tidigare haft väldigt mycket problem med fång och hade spenderat den mesta av tiden i Sverige i en 3×3 grushage. Så vi sa att om han klarar att stå på fri tillgång och 10 hektar mark så får han leva och om inte så tar vi bort honom eftersom han ändå var 16. Men han klarade det och blev bästis med Tebazz på kuppen. Vi började rida honom i skogen och sedan blev det Nora som nästan fick honom som sin egen, men jag red ju honom mycket också. Han hade många anledningar att vara ärrad för livet men istället så var han världens snällaste, gosigaste och gladaste häst. Helt underbar. Han fick tillbaka sin fång några gånger men det var aldrig tillräckligt alvarligt och han tillfrisknade ganska snabbt igen. Som jag tidigare nämnde var Borja och Tebazz bästa vänner och efter att Tebazz gick bort så blev aldrig Borja sig själv igen. Jag tror att han blev deprimerad och dessutom fick han tillbaka sin fång fast nu mycket värre. Kvällen den 9 mars när jag mockade i stallet stod han där och höll mig sällskap, som han alltid hade gjort de senaste månaderna då han stod inne mestadels. Den kvällen tog jag ett riktigt farväl av honom medan tårarna bara rann hejdlöst ner för mina kinder, för jag visste vad som skulle hända och jag visste hur mycket jag skulle sakna hans mysiga mule och snälla ögon. Dagen därpå, 10 mars 2016, tog han sina sista andetag och den biten som saknas av mig sen han försvann kommer aldrig att kunna fyllas upp. Ingen kommer kunna ta hans plats.

331757_2317279990796_128975464_oInstaSize_0310172245 (2)

Det går inte att helt förklara det man känner efter att en häst som stod en så nära inte finns mer, det är en blandning av oändlig sorg, tacksamhet, tomhet, förvirring och hjälplöshet. En främmande och ovan känsla som aldrig försvinner bara tonas ut med tiden. Det enda man kan göra är att bita ihop och vänta.

10155341_10200984076963481_6222734617327150293_n

Lär känna hästarna

Hejsan, i detta inlägget tänkte jag skriva lite om våra hästar och jag tänker att jag skriver i tidsordning, så att jag börjar med den häst vi ägt längst.

IMG_1359

Den häst vi ägt längst heter Geronimos Windy Cloud, vi vet ganska lite om hennes ursprung eftersom förra ägaren köpte henne i Danmark utan att veta ålder, ras och hemland. Vi tror hon är 20+ och från sydöstra europa, ras har vi inte kunnat gissa. Windy är världens omtänksammaste häst speciellt när det kommer till barn. Vi har haft henne sen jag var 3 och hon har aldrig gjort mig eller någon annan något illa <3 Windy har bland annat varit flagghäst på high chaparral och tävlat SM i western och nu står hon ute i hagen och käkar gräs och har det allmänt bra, tyvärr ska hon få avsluta sina dagar i höst eftersom hon har en gammal knäskada som gör henne halt till och från men jag är tacksam för att det var just Windy som mamma köpte.

received_154162901724869

Sen har vi Olympia som vi köpte 2009 till mig och då hade hon precis blivit inriden. Den här ponnyn har lärt mig allt, hon har tagit hand om mig sååå bra och varit världens bästa läromästare och vän. Vi har lärt oss tillsammans, varken hon eller jag kunde särskilt mycket i början. Ord kan faktiskt inte förklara hur mycket jag tycker om henne, goaste ponnyn som alltid gör sitt bästa och med glimten i ögat. I september 2016 började jag rida henne lite smått med halsring endast och idag tycker Olympia att vi kan lägga tränset på hyllan och lämna det där haha. Olympia är inte fräsch nu, och det gör mig så himla ledsen, just hon förtjänar verkligen inte att ha ont och jag har lovat henne att OM hon blir bra nu igen så blir hon förtidspensionerad och det blir uteritter med bara halsring, promenader och så släpper vi kraven.

IMG_1680

 

Kakina kom till oss endast några veckor efter Olympia och jag har nog aldrig sett dom så lyckliga som när dom såg varandra, dom två har bott tillsammans i alla år utom de där veckorna. Dom är bästa vänner och inget skiljer dom åt. Kakina är mestadels mammas häst men jag har ridit henne lite i perioder. Kakina tycker nog att hon är för fin för allt, man måste ju stå i lösdriften om det duggar annars kan man få vatten i pälsen…typ så. Kakis är försiktig men i ridnigen gör hon allt för en som sitter på ryggen, hon skulle kunna springa tills hon stupade om man bad henne, hon har inga spärrar. Hon är en ambitiös häst med ett hjärta av guld <3

IMG_1322

Caballero Rainy Cloud är son till Windy och en korsning av morganhäst och Windys ras. Född den 12 juni 2009. Reine är den hästen jag rider på heltid eller vad man ska säga, det är honom jag tror det är värt att lägga ner massa tid på ridingen på. Jag tror han kan bli farligt bra. Reine har haft mycket otur med fång, hovbölder osv. Så innan jag börlade rida honom för ett drygt halvår sedan var han bara skrittad och lite travad och hade noll framåtbjudning. Nu är han känslig för både skänken och hand och mitt mål är väl att han också någon dag ska kunna ridas i halsring. Reine vill alltid hitta på någonting, så för att han inte ska rymma eller gå på de andra hästarnas nerver behöver han ridas dock gör han de tidigare nämnda sakerna ändå fast i lite mindre utsträckning heh. Han har mycket livsglädje och tycker det mesta är kul och jag tycker om honom väldigt mycket, han är värd sin vikt i guld för mig.

IMG_1284

Sen har vi då Dynjandi som är en islandshäst född 03, vi har ägt honom i 5 år. Han kom till oss som en oinriden 9 åring men det var inga svårigheter att rida in honom då han aldrig gjort ett bocksprång i hela sitt liv tror jag inte. Jag har ridit Jandi på heltid i 9 månader och jag tycker att jag gjort ett jättejobb och att  han utvecklas jättemycket men för 3-4 veckor sedan bestämde jag mig för att jag inte vill rida honom mer, en av väldigt få gånger jag gett upp men jag kände att jag inte kan lägga allt mitt engagemang på honom (för det är det han behöver) då är det bättre att jag satsar mer på Reine just nu istället. Jag har nog aldrig suttit på en svårare häst än jandi, man måste RIDA exakt hela tiden annars skiter det sig, han har så himla mycket egna åsikter och idéer så man måste vara jätteklar med vad man vill. Vissa ridpass går det bra men de dåliga väger faktiskt tyngre tyvärr. Om man tänker bort ridningen så är Jandi annars en jättetrevlig häst som är allmänt cool och en riktig guldhäst.

IMG_1419

Detta är Leo aka Lillen aka Lilleman, ja ett kärt barn har många namn. Leo är en 4-årig  paint/quarter korsning som vi bara haft drygt en månad. Just nu är han väldigt nät och liten men hela hans stam är väldigt biffiga och muskulösa så vi antar att det kommer senare. Vi har inte tänkt sitta på honom tills hans kropp blivit mer färdig så nu jobbas han med från marken och vi går promenader, han har inte varit så hanterad när han kom till oss så han är helt grön och måste vänjas vid allt möjligt. Lilleman har en bra inställning till det mesta, är väldigt nyfiken och intelligent. Han lär sig fort och vill lära sig dock behöver vi träna mer på mitt space och hans space. Jag tror att detta kan bli bra, jag tycker iallafall väldigt mycket om honom redan. <3

 

 

 

Välkommen hit

Mitt namn är Alicia Norman och jag är 15 år och börjar alltså nian till hösten. På mammas gård har vi 6 hästar. Dom har det jättebra, vi ger dom allt. Stooor hage, ute dygnet runt, flock, kärlek varje dag och gräs i mängder (sommartid) hihi :) Jag älskar att ha mycket att göra, det driver mig och det bästa är om  man har världens produktivaste dag right? Om jag vill lyckas med någonting riktigt mycket finns det inget annat än att jag ska lyckas med det, inte ofta jag ger upp. Det är därför hästsporten är det jag brinner för, jag skulle kunna slita dag som natt för de där djuren, mina hästar är allt.

Utöver hästarna brukar jag ibland umgås med mina fantastiska vänner såklart <3 Jag brukar vara ute o springa oftast minst en gång/vecka men det går i perioder, vissa perioder springer jag en hel del och vissa inte alls och sen är mina resterande intressen mat och sömn heh.

Jag skapar denna bloggen mestadels i avsikt för att kunna ha den som en dagbok för mig själv och kunna se tillbaka på det jag skriver nu om några år och för att det verkar lite kul men jag får se om jag uppdaterar mycket eller lite eller inte alls haha.

<33

profil